Radikal filmfestival: ett välbehövt alternativ till etablissemanget

http://syndikalistisktforum.se/radikal-filmfestival-2020/

Med motivationen att Göteborgs filmfestival blivit alldeles för dyr och uteslutande har Filmkollektivet Råfilm tillsammans med Syndikalistiskt Forum startat ett event tillgänglig för alla. Från och med 29/1 till 1/2 spelades ett fullspäckat program med upp till fyra filmer under en och samma kväll. Allt från poetiska skildringar om livet som väntar på att levas, till reportage om ursprungsbefolkningens kamp gentemot staten i Kanada och militanta musikaler kulminerade i en blandning mellan dysterhet, agitation samt solidaritet.

Filmvisningen under den regniga och dystra torsdagskvällen erbjöd en upplevelse av största möjliga njutning. Det lilla bokkafét på tredje våningen i Hagabions lokaler fylldes till bredden, till stor del av företrädare för gruppen Göteborgs solidaritet med Chile. Fyra filmer spelades med fokus på ursprungsbefolkningen i Kanada, Exarchia i Aten, upproret i Chile och sist men inte minst skapandet av Rojava.

Efter samtliga kortfilmer spelats omstrukturerades lokalen till ett cirkelsamtal, där företrädare för respektive grupp utvecklade på bilden vi fått av filmerna. Bland dessa var två personer som medverkar i Rojavakommitéerna. De berättade om deras verksamhet, hur de idag har åtta lokala samarbetsorganisationer över hela Sverige, och hur den nya geopolitiska situationen förändrats sedan Turkiets invasion av norra Syrien. Därefter presenterade personerna bakom Göteborgs solidaritet med Chile sig själva, och beskriv mycket utförligt, delvis med hjälp av tolk, hur massprotesterna vuxit fram hos det chilenska folket. En viss pessimism kunde kännas vid när polisens maktutnyttjande över de protesterande beskrevs, men optimismen tog snabbt åter bemanningen när det förutspåddes en ny revolutionsvåg närmare mars detta år.

För en helt kostnadsfri filmfestival kunde jag inte förvänta mig något som helst ytterligare. Radikal filmfestival bjöd på en helt fantastisk filmvisning. Hög kvalité på filmerna som spelades i kombination med oerhört genuina samtal och nya lärdomar från de närvarande tände i alla fall för mig personligen, en gnista av radikalt hopp i ett annars gråregnigt Göteborg.