Elisée Reclus, 1830-1905

En biografi över den franske geografen och anarkistiska filosofen, Elisée Reclus. Bland annat mottagare av guldmedaljen från Paris Geographical Society 1892, och namngivare åt prins Kropotkins ‘The Conquest of Bread’. Född 1830 Frankrike, död 1905 Belgien.

Än idag finns inte mycket om Reclus att hitta på svenska, om knappt något. Detta är däremot inte särskilt förvånande, då hans verk i stor mån blivit bortglömda under en lång tid, samtidigt som hans inflytande ofta inte nått längre än de inhemska geograferna till de fransktalande länderna. Med denna biografi vill jag lyfta Reclus för svenska läsare och med energisk förhoppning försöka bidra till att han studeras, diskuteras samt respekteras ytterligare, till en grad som inte endast bör intressera geografistudenter eller anarkister i jakt på nygammal teori. Notera att denna biografi är sammansatt utifrån sekundärlitteratur, då jag personligen inte förstår mig på franska.

“Yes I am a geographer, but above all I am an anarchist”

Elisée Reclus föddes 15 mars 1830 i Sainte-Foy-la-Grande, en liten stad längst floden Dordogne i sydvästra Frankrike. Han föddes in i en protestant familj bland andra protestanter, därav hans fader, Jacques, var professor åt ett närliggande protestant läroverk. Modern Marguerite Trigant koordinerade en skola för flickor och födde totalt 13 barn i familjen, varav 11 nådde vuxen ålder.

Vägen in till vetenskapen började vid tidig ålder genom lärandet av tyska, latin, engelska och nederländska vid den protestantiska skolan Moravian i Neuwied, Tyskland. Senare återvände han till Frankrike och den protestanta College of Sainte-Foy, från vilket han fick sin baccalaureate. Från detta gick Reclus vidare till det protestanta universitetet i Montauban, endast sjutton år fyllda. Det var under tiden vid universitetet som Elisée och hans broder Elie började vidga deras politiska vyer, bland annat genom läsning och diskussioner gällande politiska kamper i Paris. Utifrån detta beslutade sig bröderna för att impulsivt åka ned till medelhavet, och blev således uteslutna från universitetet.

Bildresultat för carl ritter
Carl Ritter, 1844

Trots denna händelse återvände Reclus till skolans värld, då han färdigställde sin utbildning inom sex månader vid universitet i Berlin. Tiden i huvudstaden var kort, men hade stor betydelse för den unge geografen, då det var i Berlin han mötte den store Carl Ritter, som bland annat stimulerade Reclus framtida inriktning inom ämnet.

21 år fyllda verkar Reclus filosofiska inriktning på livet visa sig alltmer frekvent i hans skrivande. Fransmannens tankar gällande idealen och strävandet efter frihet, solidaritet samt kärlek solidifierades efter universitetstiden.

“Our destiny is to reach that state of ideal perfection in which nations will no longer need to be under the tutelage of a government or of another nation; it is the absence of government, it is anarchy, the highest expression of order”

Förargade över Louis Napoléons coup d’état i början av november 1851, planerade bröderna Reclus en ny politisk aktion. En grupp bestående av blivande insurrektionella anarkister valde att följa bröderna på en marsch mot rådhuset i Orthez för att organisera ett motstånd. En handfull skara dissidenter blev så småningom färre och färre under marschens gång, vilket kulminerade i att, när målet äntligen nåddes, var det endast två demonstranter kvar. Elisée och Elie.

Trots den oerhört misslyckade revolten tog de dåvarande makthavarna aktionen på allvar, vilket ledde till att de båda bröderna tog till flykt. För Elisées del blev det en långvarig exil, i över fem år reste han världen över, från England och Irland till Louisiana, USA.

Efter att ha mött slaveriets förtryck av människorna i sydstaterna återvände Reclus åter igen hem. Under 1860-talet publicerades många av hans geografiska texter. Exempelvis Revue des deux mondes, The Earth och The Story of a Mountain. Just The Earth, den 1500-sidor långa samlingen kom ut i två volymer, vilket skildrade studier av fysisk geografi av jordytan.

Tio år senare kretsade Reclus och hans kompanjoners tid samt fokus åt händelserna kring Pariskommunen. Över fyrtio år gammal slapp Reclus undan militärtjänst, men valde frivilligt att slåss för The National Guard, gentemot de invaderande styrkorna. När kommunen slutligen föll togs Reclus tillfånga av Versaillestrupperna. Efter att ha spenderat tid i fjorton olika fängelser togs beslutet att Reclus skulle deporteras till Nya Kaledonien. Dock räddades den nu medelåldersmannen av hans vänner och kollegor i universitetsvärlden, då straffet istället ändrades till tio år i exil.

Ironiskt nog var det Schweiz som valdes till exilland, vilket endast ökade Reclus frammarsch inom den anarkistiska rörelsen. Det var nämligen här som Reclus förbrödrade sig med ledare för den Första internationalen, självaste Michael Bakunin, som sade detta när han reflekterade över Reclus efter att ha lärt känna bröderna:

Michael Bakunin c:a 1860

Han (Bakunin) sade att han aldrig mött någon mer anspråkslös, ädel, idel och religiöst hängiven till deras principer

Det var också i Schweiz som arbetet med Reclus allra främsta verk, New Universal Geography påbörjades. Detta monumentala verk uppkom i form av nitton stora volymer mellan 1876 och 1894. Totalt motsvar samtliga volymer 17.000 sidor, med briljanta detaljer och magnifika illustrationer i geografisk anda. Geografen Gary S. Dunbar skriver i hans biografi av Reclus Elisee Reclus: Historian of Nature (1978) “för en generation” konstituerades denna skrift som “den ultimata geografiska auktoriteten”, samt att dess betydelse inte var mindre än “förmodligen det bästa individuella skriften i geografins historia”.

Mot slutet av sin akademiska karriär accepterade den numera visa och meriterade vetenskapsmannen en anställning som professor vid New University of Brussels. Under sin tid vid det något kortlivade universitetet skrev Reclus på sin fritid ännu ett mastodont verk kallat Man and the Earth på 3500 sidor i sex volymer. De samlade volymerna är bland det sista Reclus skrev innan han dog, vilken tar upp självaste syntesen av hans tankar kring historia, geografi, filosofi, vetenskap, politik, religion och antropologi.

Inte långt efter publiceringen avled Elisée Reclus på landsbygden i Thourout nära Bryssel den fjärde juli 1905.

Vill du läsa mer om eller av Elisée Reclus? Här kommer några tips:
John Clark, Camille Martin, 2013. Anarchy, Geography, Modernity: Selected Writings of Elisée Reclus, Oakland: PM Press.
https://libcom.org/history/reclus-jean-jacques-elisee-1830-1905
https://libcom.org/library/man-nature-elis%C3%A9e-reclus
https://libcom.org/library/elis%C3%A9e-reclus-city-without-limits-%E2%80%93-jos%C3%A9-ardillo
https://www.libertarian-labyrinth.org/anarchist-beginnings/elisee-reclus-an-anarchist-on-anarchy-1884/ https://libcom.org/library/vegetarianism
https://libcom.org/library/evolution-cities-elis%C3%A9e-reclus
Lundström, M., 2018. Anarchist Critique of Radical Democracy, Cham: Springer International Publishing. 

Råd till mina anarkistiska kamrater

Svensk översättning av den anarkistiska geografen Elisée Reclus text från 1901. Översättningen är gjord av mig, främst för att memorera texten, men även för att det möjligen är lustigt att läsa något av Reclus på svenska.

Jag håller just nu på att läsa Reclus Anarchy, Geography, Modernity, vilket kommer leda till en djupdykning om Reclus för min del. Förhoppningsvis kan jag publicera relevant information om fransosen och beskriva hans ställningstagande till de geografiska, hierarkiska och samhällsomvändande frågor som präglar oss än idag. 

Kära kamrater,

Det är vår sedvana att överdriva både våra styrkor och svagheter. Under revolutionära perioder verkar det onekligen som att våra handlingar har oöverträffliga konsekvenser. Å andra sidan, under tider av stagnering, även då vi dedikerat oss fullständigt till saken, upplevs våra liv som karga och värdelösa. Vi kan till och med uppleva oss bortsvepta av reaktionens vindar.

Vad kan vi då göra för att bibehålla vår intellektuella vigör, vår morala energi, och vår tro till den goda kampen?

Du kommer till mig i hoppet av att lära av min långa erfarenhet av människa och ting. Som en gammal man ger jag er följande råd.

Käbbla eller handla inte med personligheter. Lyssna på motsägande argument efter du presenterat dina egna. Förkunna dig med att behålla tystnaden och reflektera. Försök inte att få överhanden i ett argument av bekostnaden av din egna ärlighet. 

Studera med diskretion och enhällighet. Stor entusiasm och dedikation mot målet att riskera det egna livet är inte det enda sättet att betjäna en sak. Det är enklare att offra ens liv än att göra ens liv till en utbildning för andra. Den medvetna revolutionären är inte endast en person av känsla, utan också en av reflektion, vars varje kraftsamling att främja rättvisa och solidaritet baseras på exakt kunskap och en omfattande förståelse av historia, sociologi och biologi. En sådan människa kan inkorporera dess personliga idéer i ett större sammanhang av vetenskaperna, och kan således förstärka motståndet, uppehållen av den enorma kraft hen får genom sin breda kunskap.

Undvik specialisering. Alliera dig inte med nationer eller partier. Bli icke vare sig ryssar, polacker eller slaver. Var istället människor som hungrar efter sanning, fria från tankar av specifika intressen, och från spekulativa idéer gällande kineser, afrikaner eller européer. Patrioten börjar såsmåningom alltid att hata främlingen, och förlorar den känsla av rättvisa som tidigare tänt hens låga av entusiasm.   

Iväg med alla chefer, ledare och de apostlar av språk som gör deras ord till heliga skrifter. Undvik dyrkan och uppskatta orden av dina närmsta vänner eller visaste professor endast för den sanning du finner i dem. Om, efter beaktning, du har några tvivel, vänd dig inåt mot ditt egna sinne och återexaminera händelsen innan du fattar din slutgiltiga bedömning.

Så, du borde motsätta dig varje auktoritet, men också sätta dig in i en djup respekt för alla uppriktiga övertygelser. Lev ditt egna liv, men överlåt även andra deras fullständiga frihet till dess egna.

Om du kastar dig in i striden genom att offra ditt liv för beskyddandet av de förödmjukade och förtryckta, är det en mycket ädel sak, mina kamrater. Möt döden ädelt. Om du föredrar att vidta långsamt och tålmodigt arbete för en bättre framtid, är det däremot ännu bättre. Gör det målet av varje ögonblick av ett generöst liv. Men om du väljer att stå kvar fattig bland de fattiga, i full solidaritet med dem som utstår lidande, låt då ditt liv skina som ett välgörande ljus, ett perfekt exempel, en produktiv lärdom för alla!

Kamratliga hälsningar.
Elisée Reclus.