Kulturgeografi

Murray Bookchins kritik av Ebenezer Howards

I boken med namnet Ekologi och anarki utgiven 1983 finns en rad texter som den profilerade fadern av kommunalismen och ledstjärnan för den frihetliga ekologiska rörelsen tidigare publicerat. En av dessa texter är titulerad ‘Stadsplaneringen som myt’, däri Bookchin från sin anarkistiska utgångspunkt angriper Howards och hela den moderna stadsplaneringsrörelsen. Men vad var det egentligen Bookchin ville ha sagt med sitt mothugg, och vilka lärdomar kan vi ta av en kritik riktad mot en bok publicerad 1898?

Howards bok Garden Cities of Tomorrow först publicerad med titeln Tomorrow: A Peaceful Path to Real Reform, är en klassiker inom det kulturgeografiska ämnet. Boken togs fram som ett alternativ till den dåvarande samhällsplaneringen, präglad av storstadsutvecklingens opersonliga utformning. Howards huvudsyfte var att skapa en formel för hur framtida trädgårdsstäder skulle bli självförsörjande enheter utanför storstadens stressiga språn, utan att förvandlas till en traditionell landsbygdsort. Båda sidorna skulle integreras i den perfekta balansen mellan stad och bygd. Den ideala boendeformen för framtidens människor, med alla dess fördelar, men utan nackdelarna.

I delkurs två inom den kulturgeografiska grundkursen som jag läst på Handelshögskolan i Göteborg nämns boken under ett kort avsnitt om urbana allmänningar. Utöver en föreläsning beskrivs också Howards verk i kurslitteraturens Planeringens Grunder under kapitlet “Planeringens förebilder”.

Som kulturgeograf eller samhällsplanerare är det viktigt att förstå innebörden av dessa trädgårdsstäder, vilket också Bookchin faktiskt håller med om. Han skriver: “Det inflytande Howard hade på de här tankesätten, såväl genom sin bok som sitt praktiska arbete med att skapa den första ‘trädgårdsstaden’, Letchworth, är nästintill legendariskt”. Men anledningen till varför vi bör ta hänsyn till Howards arbete skiljer sig drastiskt från Planeringens Gruner såväl som den korta föreläsningen jag hade på Handelshögskolan. Bookchin skriver: 

Med de kontor, industrier och köpcentra som tänks förse trädgårdsstaden med dess livsförnödenheter är själva slagfält för motstridiga samhällsintressen. Inom dem finner vi källor till alienerat arbete, inkomstskillnader och skillnader mellan arbetstid och fritid. Ingen strukturplan kan ensam försona de motstridiga intressen och sociala skillnader som växer under trädgårdsstadens yta.

Strukturplan, det vill säga en hierarkisk planeringsmodell där exempelvis kommuner tar akt i hur den fysiska strukturen ska se ut, förkastas här av Bookchin i sin helhet. Precis som hur översiktsplaner, vilket alla kommuner idag har i Sverige, inte kan planera människans samhälle i den mån det ofta rubriceras som, kan inte Howards nytänkande nå längre än någon annan form av toppstyrd samhällsplanering. Kommuner tar ständigt ställning för ett område gentemot ett annat genom översiktsplaneringen. Oavsett hur väl problem formuleras är det inte möjligt att planera för hela städer utifrån ett fåtal “bildade” experter över hur våra samhällen ska konstrueras.

Planen ska skapa förutsättningar för större närhet mellan människor, strukturella redskap för gemenskap, och smidiga kommunikationer med arbetsplatser, köpcentra och serviceinrättningar. Men den ger ingen ledning ifråga om karaktären av den mänskliga närheten, gemenskapen eller förhållandet mellan stadsbon och de lantliga omgivningarna. Och framförallt ger den ingen ledning ifråga om arbetets karaktär i trädgårdsstaden, om kontrollen över produktionsmedlen, om problemen med rättvis fördelning av varor och tjänster, och den ger ingen analys av de motstridiga samhällsintressen som konfronteras kring dessa frågor. 

Bookchin framställer här sin kärnkritik av Howards trädgårdsstäder. Nämligen det faktum att Howards helt ignorerar det främsta problemet med vårt dåtida och nuvarande samhällsskikt, kapitalismen. Inneboende dess natur skapar ett samhälle styrt av vinstintresset alltid genomgående orättvisor som inte kan raderas. Kapitalsamhället kan gestaltas på olika sätt, förmildringar genom en stark välfärdsstat kan exempelvis försköna problem inom vissa områden, men de kan aldrig komma i närheten av att stryka ut verkligheten. Häri finner vi också skillnaden mellan Bookchin och författarna till kurslitteraturens Planeringens grunder

Handelshögskolans kurslitteratur använder Howards arbete som ett exempel vars betydelse har positivt förändrat samhällsplaneringens inställning och fokus. Mannen med den något grövre mustaschen är däremot enligt Bookchin ingen förebild. Howards har bidragit till ett öppnande för en mer samhällsorienterad samhällsplanering, men undgår helt och hållet från att bemöta de fundamentala villkor som ligger till grunden för dagens städer. I själva verket menar Bookchin att just denna förändring inte är någon verklig utveckling från ämnets grundvalar. 

För att ta lärdom av denna tillbakablick och gamla kritik kan Bookchins ställningstagande sammanfattas med att framtidens samhällsplanerare (medborgare) måste angripa ämnet på ett djupare plan. Visst är det positivt med städer planerade för gång- och cykeltrafik, men humaniseringen av vårt levnadsrum behöver inte stanna där. Frågan om stadens utformning är frågan om ett ideologiskt förespråkande gentemot ett annat. Att blunda för detta faktum är också att blint stödja den rådande utvecklingen av våra städer, platser, rum och levnadssätt. Makten över staden behöver inte nödvändigtvis ligga i händerna hos ett fåtal politiker, tjänstemän eller konsulter. Bookchin förespråkade redan 1983 en radikal förändring av utformningen av våra städer baserad på en demokratisering av hela samhällsskiktet. Det är ett koncept som måste komma upp på tapeten alltmer frekvent även idag.

Howards Garden Cities of Tomorrow präglas av den underförstådda förutsättningen att en kompromiss kan skapas mellan en i grunden irrationell social verklighet och en moralisk ideologi av storsint försonlighet.

– Murray Bookchin, 1983

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *